Sekretessavtal (NDA)

Ett sekretessavtal, eller NDA (non-disclosure agreement), är ett kort avtal om konfidentiell information. Det anger vad som räknas som konfidentiellt, vad den som tar emot informationen får göra med den, vem den får delas med och hur länge skyldigheten gäller. Man skriver oftast under ett innan man pratar om ett projekt, en investering eller en anställning, så att båda sidor kan dela detaljer utan att gissa vad som händer sedan.

Ett ensidigt sekretessavtal skyddar information som går åt ett håll, till exempel från ett företag till en uppdragstagare. Ett ömsesidigt sekretessavtal skyddar båda parter, vilket är vanligt när båda ska dela planer, priser eller kod. De flesta sekretessavtal har undantag, till exempel information som redan är offentlig, som mottagaren redan kände till eller som måste lämnas ut enligt lag. De anger också oftast ett ändamål: den enda sak informationen får användas till.

Ett sekretessavtal kallas ibland för konfidentialitetsavtal. Samma villkor dyker ofta upp senare som en sekretessklausul i huvudavtalet. Det fristående sekretessavtalet är vanligtvis det första dokumentet; klausulen för sedan skyldigheten vidare när arbetet har börjat. Om det senare avtalet är tyst brukar man fortsätta förlita sig på det sekretessavtal man redan har skrivit under.

Vad ”konfidentiellt” omfattar är det som avgör hur användbart dokumentet är. En snäv lista (bara sådant som är märkt Konfidentiellt) är lätt att missa i en Slack-tråd. En vid lista (allt du får veta om andra parten) kan skrämma en frilansare som redan kan marknaden. En medelväg är vanlig: information som är märkt, eller som en förnuftig person skulle behandla som privat, plus ett undantag för det som redan är offentligt.

Varaktigheten är det andra reglaget. Vissa sekretessavtal gäller ett visst antal år efter att samtalen har tagit slut, ofta två till fem. Vissa gäller utan tidsgräns för affärshemligheter. Dokumentet bör också säga vad som händer med filerna när samtalen upphör: lämna tillbaka dem, radera dem eller behålla en kopia för juridiska arkiv. Det sista är vad byråer glömmer när en pitch är över och presentationen fortfarande ligger i någons nedladdningsmapp.