Tillämplig lag (governing law)

Tillämplig lag är det rättssystem som gäller för ett avtal. Det avgör hur orden tolkas, vilka rättigheter varje part har och vad som händer om någon bryter mot överenskommelsen. Den anges vanligtvis i en klausul om tillämplig lag nära slutet av avtalet, ofta bredvid en rad om jurisdiktion som namnger domstolarna.

Tillämplig lag är något annat än jurisdiktion. Tillämplig lag är vilken lag som gäller; jurisdiktion är vilka domstolar som prövar en tvist. De pekar ofta på samma plats men kan skilja sig åt. Ett avtal kan säga ”lagen i England och Wales, domstolarna i New York” — den kombinationen är möjlig, och det är också så man av misstag skapar ett dyrt bråk. De flesta affärsdokument väljer en plats för båda.

När parterna befinner sig i olika länder föredrar var och en ofta sin hemlag. Utan en klausul kan det i sig bli en tvist att avgöra vilken lag som gäller, vilket är en vanlig anledning till att klausulen finns med. Vissa regler kan ändå gälla oavsett vilken lag parterna väljer, till exempel vissa konsumentskydd. Den här sidan listar inte de reglerna plats för plats; sidorna under /law gör det, med källor.

För en frilansare i Storbritannien som arbetar åt ett amerikanskt företag är klausulen den som avgör vems regelbok du befinner dig i om en faktura ignoreras. Många frilansare accepterar kundens hemlag eftersom de vill ha uppdraget. Det är ett affärsmässigt val, inte ett juridiskt krav. Det du inte bör göra är att lämna klausulen tom och hoppas. En tom klausul är hur en faktura på £2,000 får en promemoria om lagval.

Byråer som återanvänder ett ramavtal om tjänster i flera länder väljer oftast en enda tillämplig lag för ramavtalet och låter sedan varje uppdragsbeskrivning ärva den. Om en viss kund behöver en annan lag hör det hemma i uppdragsbeskrivningen endast om ramavtalet tillåter det. Klausulen om företrädesordning är det som hindrar de två dokumenten från att namnge olika länder.