Dröjsmålsavgift (late fee)

En dröjsmålsavgift är en följd som skrivits in i avtalet för obetalda fakturor. Den kan vara en fast administrationsavgift, en procentandel av det förfallna beloppet eller ränta som löper från förfallodagen. Den fungerar bara om själva förfallodagen är tydlig. En dröjsmålsavgift utan startdatum är svår att tillämpa.

Kunder stryker ofta den raden eftersom deras policy är att inte betala dröjsmålsavgifter. Det är en policy, inte ett skäl för att fakturan får ligga. Ett vanligt byte är en kortare förfallodag, en större handpenning eller en rätt att pausa arbetet om en faktura är försenad. Många frilansare tycker att pausen är mer användbar än en procentsats som de aldrig kommer att driva in.

Många avtal säger också att avgiften inte ersätter skyldigheten att betala den ursprungliga fakturan. Dröjsmålsavgiften är ett tillägg. Den är inte en rabatt om de till slut betalar. Den är inte heller ett vite du hittar på i ett mejl i efterhand; står den inte i det signerade avtalet har du oftast inte den.

I Storbritannien kan du kräva lagstadgad ränta på sena affärsskulder enligt Late Payment of Commercial Debts (Interest) Act 1998; gov.uk anger räntan som 8 % plus Bank of Englands styrränta. Vissa avtal använder den räntan, vissa sätter en egen, vissa hoppar över ränta och behåller en paus.

Byråer som fakturerar varje månad bör säga om dröjsmålsavgiften gäller per faktura eller över ett löpande konto, och om en bestridd rad bara pausar just den raden. Annars låser en strid om en enskild leverans kassan för en hel kampanj.